Paulina Holmberg

Sociala mediers roll i en pandemi.
Vi pratar så ofta om vad sociala medier gör med vår psykiska hälsa. Vi pratar om hur sociala medier ökar pressen på att ha det perfekta huset, den perfekta inredningen, de perfekta aktiviteterna och den perfekta kroppen. Hur Instagram bara visar "den bra bilden" av allting. Det är många som bryter ner det till att vi måste våga börja visa det som är imperfekt också. Jag håller med. Det måste vi.

Vi behöver också prata om alla uppmaningar som finns på sociala medier, och hur de ökar pressen på oss som individer. Vi ska handla ekologiskt, vi ska handla svenskt, handla närodlat, hitta på utmanande och stimulerande aktiviteter för våra barn, så växter i vårkanten, eller nej, gärna så palett-blad året runt. Vi ska ta bilen så lite som möjligt, vi ska städa våra hem som aldrig förr med ättika och bikarbonat. Vi ska köpa GOTS-certifierade, BPA-fria, CE-märkta produkter. Eller allra helst - inga produkter alls. Fast vi ska även stötta lokala företagare, men gärna köpa second hand. Just nu ska vi dessutom inte träffa någon, vi ska hålla avstånd, vara ensamma under påsk, hålla barnen hemma från förskolan, och vi ska inte träna på gym, äta ute eller hitta på någonting alls. Och jag är en del i detta, och jag håller självklart med! MEN just nu är jag så himla trött på alla uppmaningar. Trött på all info som sprids i mitt flöde. Jag är trött på att en person lägger ut en bild som uppmanar folk till att fira påsk ensamma, men i nästa sekund postar en bild från frisörsalongen, ett varuhus, ett gym eller något annat socialt sammanhang eller offentlig miljö.

Jag är trött på att ha ångest så fort jag ska träffa någon annan än min sambo och mina barn. För just nu är det så. I över ett halvår har jag haft ångest varje gång vi ska träffa någon. Min värsta mardröm just nu är att jag ska råka smitta någon med det eländiga virus som sprids just nu. Jag är livrädd för att jag ska vara sjuk utan att veta om det. Just därför känner jag symptom varje gång jag ska träffa någon utanför hemmet. Just därför är jag trött på att få uppmaningar om att jag inte borde träffa folk, för tro mig när jag säger att jag absolut inte träffar folk mer än jag behöver. I mars månad tror jag att jag har haft max 10st enskilda möten med människor utanför hemmet. Jag menar då inte att jag träffat en person 10 gånger och en annan 10 gånger. Nej jag har träffat min syster 1 gång. Hennes sambo 1 gång. Pedagogerna på förskolan 1 gång var. Personalen på jem och fix 1 gång. Jag tror alltså att jag har haft max 10 st enskilda möten. Problemet ligger på mig. Jag vet det, men jag är bara som sagt så jävla trött på alla uppmaningar just nu. Under april loggar jag ut från Instagram och Facebook. Jag tror jag behöver det.