Lull-lull är inte lika fint i kombination med en 7-månaders bebis!

 
När man får en liten bebis finns även tankarna på att man "måste barnsäkra" någonstans i bakhuvudet. Vad innebär då barnsäkra? Ja.. DET MÄRKER MAN! Barnsäkra för mig var typ sånna där spärrar till köksskåp och lådor, och grindar till trappan. Eller? Skulle det behövas mer?
 
Vårat yrväder till bebis på 7 månader är inte stilla mer än nödvändigt (dvs för att äta, sova och ibland bajsa). Framförallt kryper han omkring överallt, men dessutom går han gärna i gåstolen. Gåstolen är förvisso bra på så vis att den ofta ger lite distans till saker och ting då den är så klumpig. MEN som 7-månaders bebis kan Benjamin även ställa sig upp själv. Han kan ställa sig med hjälp av bord, bänkar, stolar eller andra lämpliga saker i lagom höjd, och han siktar in sig likt en missil på de saker som har ömtåliga, fina eller på annat sätt ej barnvänliga saker på/i sig. Helt plötsligt var inte barnsäkra att sätta upp grindar och spärrar. Helt plötsligt var "barnsäkra" plocka undan kattmaten, stänga in kattlådan så han inte får tag i kattsanden, ta bort ALLA saker från skötbordet, plocka bort alt ställa upp allt "lull-lull" och "krims-krams" i hela huset. För ärligt talat, Benjamins mamma är lite av ett neat-freak som ballar ur när bebisen tar tag i "fel" saker. Hejdå alla fina "prydnads-saker", vi syns om några år!
 
 
Benjamin 6-9 månader | Bebis, Benjamin | | Kommentera |

Projekt somna i egen säng.

Innan vi fick barn så sa jag ofta att "jag vill INTE bli en såån förälder som....". Tänk om jag ändå hade kunnat vara tyst? Tänk om jag hade kunnat inse att man inte alltid kan vara så snabb med att döma andra och vad de väljer att göra. Fine, vissa saker kan jag fortfarande störe mig på att vissa föräldrar gör och rent generellt anser jag mig inte vara en curling-förälder! Jag ska dock erkänna att saker och ting inte alltid blir som man tänkt!
 
Till att börja med hade B väldigt svårt att somna whatsoever i början (vi anade magknip osv), där omkring (några veckor gammal) fick vi vanka omkring och bära på B, bort och fram, hit och dit, för att han till slut skulle kunna somna, den var det lögn att lägga ner honom. Sådär hade vi det ett tag, men till slut sa jag nej. Jag tyckte situationen var ohållbar och både jag och N fick ont i ryggarna, var trötta och allmänt slitna. Då började jag vänja B vid att somna i famnen näär jag satt och vaggade honom i mina armar, det tog ett tag men till slut hade vi fått in det där ganska bra, och vissa gånger behövde jag bara ha honom i famnen för att han skulle somna.
 
Den sista tiden har B blivit trött på ett helt annat sätt än tidigare. Häromdagen somnade vår lilla unge vid matbordet när han satt och åt gröt, WHAT? Alltså detta är samma barn som vi fick gå och gå och gå och gå med i timmar för att han skulle somna. Så nu försöker vi ta detta till en ny nivå. Nu försöker vi vänja fisen vid att somna i sin egen spjälsäng. Alltså, ja det går, men det tar sin stund, och han är inte så glad innan han somnar. Det tåls dock att tillägga att han ofta skriker även när vi har nattat honom på "vanligt vis". Han har väldigt svårt att varva ner och komma till ro. Så nu försöker vi så gott vi någonsin kan att få honom glad, somna i sin egen säng, och helst också somna om där på natten när han har ammat (att sluta nattamma är nästa projekt).
 
 
 
 
Benjamin 6-9 månader | Bebis, Benjamin | | Kommentera |

Här ligger gamla inlägg på hög.

Äntligen har jag kanske lite tid över för att ta upp bloggen igen, och här ligger inaktuella inläggs-utkast på hög och väntar, som om jag  egentligen aldrig hade tänkt att göra en blogg-paus, och det hade jag väl förvisso inte heller egentligen. Lite tråkigt är det ändå får jag erkänna, tänk vad mycket som har hunnit hänt, och hur många "månads-uppdateringar" jag inte har gjort och därför inte heller har sparade. Nu står Benjamin upp och håller krampaktigt i min tröja och svajar som en flaggstång - ja ni hör ju själva att han har växt, han står ju för sjutton!
Upp