Paulina Holmberg

Idag blir vår sprattelfis hela 2 månader gammal, och ja, han är en sprattelfis även utanför magen. Denna månad har jag fått prova på att vara hemma med Benjamin själv hela dagarna, men också att vara borta från honom en hel kväll!

Även denna månad har jag lärt mig en hel del och kanske även blivit lite lite klokare!

Framförallt är det inte lika kul att titta på, köpa eller välja kläder till mig själv som till bebis! Han är söt i allt, och även om den här mamman är nöjd med sin kropp efter förlossningen så känner hon sig inte lika söt i allt. Och den största anledningen till att det för mig är ett projekt att välja kläder är att jag alltid vill ha på mig någonting som ger snabb och smidig åtkomst till matförrådet! Att behöva kränga av sig en hel klänning för att kunna amma är inte alls lockande!

Dessutom fäller jag en tår för att mina absoluta favoritjeans har krympt under vintern.

Detta är någonting som jag måste intala mig och försöka förstå. Innan har vi tagit upp Benjamin och haft honom i famnen hela tiden, förutom ibland när han sover, men faktum är att han börjar intressera sig mer och mer för andra saker och kan ligga i babygymmet mer och mer!

Okej, självklart skriker bebisar oftast för att de vill tals om någonting, men när man går i panik med ungen mitt på stan och har matat, bytt blöja, tröstat med nappen osv, vad kan man mer göra då? Jag tror alla nyblivna föräldrar känner igen situationen och framförallt vet hur retligt det känns! Ärligt talat, ibland kan bebisen skrika för att den är trött eller för att den har ont i magen, eller på grund av någon helt annan anledning som föräldern inte kan råda över - ibland får bebisar skrika, och kollar andra människor snett, så låt dem göra det då!

Jag har sagt från start att Benjamin känns tyngre för varje gång jag lyfter upp honom - och det är verkligen så! De väger helt sjukt fort och många av Benjamins kläder har han redan växt ur!