Ibland mår jag inte så jävla bra!

Vissa dagar har jag världens bästa liv! Jag har världens bästa sambo och pappa till mitt barn, jag är nöjd med mig själv och jag har VÄRLDENS finaste, underbaraste och bästa lilla son, ja ni vet, livet är på topp helt enkelt! Vissa dagar - not so much! Vissa dagar vill jag krypa ihop i sängen, tycka synd om mig själv och proppa i mig en hel Ben & Jerrys (eller två) och tycka ännu mer synd om mig själv för att jag har en laktosmage. Vissa dagar vill jag ta bort alla definitioner och benämningar av mig själv och spola ner dem i toaletten. Och vet ni vad? Det är okej! Vissa dagar är inte alla dagar, och just därför är det okej, även om inte andra verkar tycka detta.

Jag förväntas vara lycklig, tycka att allting är bra och aldrig klaga, alternativt ska jag vara en sådan som klagar hela tiden. Men varför måste jag vara det ena eller det andra? Varför kan inte jag bara få vara människa, känna det jag känner och tycka det jag tycker utan att någon ska tycka synd om mig, tycka jag överdriver eller tycka att jag är så jävla präktig som tycker allt är bra? Varför kan inte vissa dagar vara helt jävla underbara, och andra helt kassa, för i ärlighetens namn - ibland mår jag inte så jävla bra - och det är okej! Och ibland mår jag fantastiskt - och det är också okej!

Här någonstans tycker jag "Hur mår du?" bör sluta vara en artighetsfras och någonting man frågar för att man bryr sig!

Allmänt, LÄR KÄNNA MIG | |
Upp